tisdag 24 januari 2017

Sillarna i sumpen och hajarna

Under min resa läste jag Lars Gyllenstens artiklar i samlingen “Ur min offentliga sektor” på pocket från 1971. Jag har alltid gillat honom, inte hans romaner dock: mig veterligen har han aldrig lyckats aldrig få liv i någon fiktiv gestalt, men hans röst. Essäsamlingen “Lapptäcken och livstecken” läste jag som tonåring och gick tummad med till Akademibokhandeln när han var där i samband med något annat boksläpp och fick signerad.

 De här texterna roade mig likaså. Det är givande att läsa en intellektuell i en annan tid som skapar ekon till vår egen. I ett kapitel om boken “Från idéer till idyll” av Herbert Tingsten citeras den engelske historikern Arnold Toynbee. Toynbee talar om hajar och sillar och att ryssarna är hajarna och att de västerländska demokratierna är sillarna. Hajarna gör att sillarna skärper sig. För att sillar ska hålla sig pigga och friska i sumpen behövs hajen. Tingsten använder i sin tur liknelsen på svensk idédebatt och saknar själv 1800-talets stollar, de stora feltänkarna, för att debatten enligt honom har blivit så mycket tråkigare utan dem.

 På dagens globala spelplan är väl Trump och Putin hajar. Och vi är sillarna som faktiskt har chansen att bli ännu bättre på att försvara demokratin. Och i vår lilla kultur som vi gärna maskerar att den knappt finns genom att hela tiden referera till Trump (På Publicistklubben i går exempelvis) är väl en debattör som Ann Heberlein en liten nordisk haj. Oavsett om hon tänker rätt eller fel så får hon till starka rörelser i sillsumpen. Sillarna vässar sina pennor. Värna hajen.

Inga kommentarer: